Jag har ställt mig upp så många gånger idag. För att sen helt glömma bort varför. Plötsligt har jag en sop i handen. Sopar lite. Igår köpte jag en baddräkt. Den nådde inte hela vägen upp så jag måste beställa en ny. Jag var så glad över min baddräkt. Har simmat i en gammal sladdrig bikini och vet liksom aldrig var den är när jag stiger upp ur vattnet. Vet ni i våran lägenhet är det så många som pratar samtidigt. Jo, det finns lurar men dom har alltid slut på batterier. Jag hatar alla som pratar. Starkt pratar dom också. Det är tur att mina lurar är laddade. Egentligen borde man få dubbel ersättning när båda barnen är hemma samtidigt med snor. Försöker komma fram till försäkringskassan för att föreslå, inget svar, kön är full försök imorrn. 

Ibland får jag panik och får för mig att jag ska sälja ut alla mina originalmålningar för skitlite pengar. Ringer nån jag litar på och bollar, NEJ det ska du inte Evelina. Det går upp, det går ner. Men för guds skull, sälj inte ut din själ. Just ja, säger jag, tackar för mig och lägger på. Men nu har jag ändå en plan, några original ska jag sänka priserna på. Min själ är intakt för jag har själv valt vilka och jag vet att det är svåra tider för dom flesta. Tyvärr kan jag inte fota målningarna för Mille har adopterat min telefon. 

Den här veckan är konstig. Sjukskrivning färdig, avlöst av vab. Marknad i helgen. Jag frågar hur man gör. Får fina svar om att bara packa ihop och köra. Se glad ut och sälj. Åh, jag önskar att det var så lätt för mig. Att jag inte vandrar runt i ateljen och febrilt försöker komma ihåg alla tips. Försöker hitta allt jag målat. Men nånstans har tipsen ändå satt sig. Det är ju egentligen inte svårare än så. Att saker hänger exakt rakt och matchar perfekt är inte så viktigt. Inte i det stora hela. Väl? 

Ja men jo då har jag skrivit klart för idag hejdå